Advokat Specialiserad inom vårdnadstvister

Vårdnad om barn/Vårdnadstvist

Lundeberg Advokatbyrå AB erbjuder gratis juridisk rådgivning i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Telefon: 08-316 516

Vi är specialiserade på vårdnadstvister och har lång erfarenhet (sedan år 2011) att handlägga komplicerade vårdnadsärenden.

Varmt välkommen att kontakta oss! Första samtalet är kostnadsfritt!

Vårdnad av barn innebär att du har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Vårdnad innebär det juridiska ansvaret för barnet. Har föräldrarna gemensam vårdnad så ska de gemensamt fatta beslut kring barnet. Föräldrar som inte kan komma överens om vårdnaden om ett barn kan vända sig till en domstol för att få vårdnadstvisten avgjord. Det kan vara bra att man kontaktar familjerätten och bokar samarbetssamtal innan man kontaktar advokat och inleder en process i domstol och gör ett försök att hitta en lösning, för barnets bästa. Det bästa för barnet brukar vara att föräldrana kommer överens om vårdnad, boende och umgänge, men kan föräldrarna inte komma överens så bestämmer domstolen efter att man lämnat in en stämningsansökan. Familjerätten kan aldrig bestämma kring vårdnad, boende och umgänge utan bygger helt på frivillighet och det är också frivilligt att som förälder att medverka vid samarbetssamtal. Samarbetssamtal är gratis och det är kommunen där barnet är folkbokförd som är ansvarig.

Från den 1 mars 2022 krävs det att man innan man inleder en process i domstol avseende vårdnad, boende och umgänge, deltar vid ett informationssamtal via socialnämnden. Ett intyg att man har deltagit ska lämnas in till domstol i samband med att en eventuell stämningsansökan lämnas in. Intyget är giltigt i ett år. Om man inte har deltagit i ett informationssamtal så kommer domstolen att avvisa, det vill säga inte pröva, din ansökan om vårdnad, boende och/eller umgänge. Om du klickar på länken nedan så kan du läsa när undtag föreligger för att inte medverka i informationssamtal.

https://www.lawring.se/post/obligatoriska-informationssamtal-n%C3%A4r-f%C3%B6religger-undantag

I Föräldrabalken 6 kap 2a § stadgas att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att domstolen vid vårdnadstvister ska välja den lösning som ”bäst kan antas främja att barnet får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda”. Det är alltid barnets bästa som är avgörande i tvister om barns vårdnad, boende och umgänge, inte rättvisa mellan föräldrarna. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska domstolen fästa särskild uppmärksamhet vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller annars far illa eller att barnet olvligen förs bort eller hålls kvar. Denna riskbedömning ska bland annat grundas på vad som tidigare utretts om inträffade händelser och om andra faktiska omständigheter, t.ex. övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom.

Vid bedömningen vad som är bäst för barnet ska domstolen vidare fästa vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Umgänge är mycket viktigt för barnet, vilket jag kommer att återkomma till.

Det är lätt att man som förälder fokuserar på den andra föräldern när man är i en vårdnadstvist, men fokus ska alltid vara på barnet. Det är viktigt att man som förälder ser till att sätta barnets behov främst. Det är också viktigt att man i dessa ärenden anlitar en advokat som är specialiserad inom vårdnadstvister som man känner förtroende för och som engagerar sig i ditt ärende som kan ge dig råd och stöttning i processen och ge dig de bästa förutsättningarna att lyckas med just ditt ärende. Det finns dock inget krav på att man anlitar en advokat eller jurist, men jag rekommenderar detta starkt. Det är viktigt att ha en advokat som kan föra fram de rätta juridiska grunderna och föra en argumenatation samt förklara processen för dig och göra de övervägningarna som krävs för att lyckas bäst med just ditt ärende.

Vårdnadshavare har både rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet, exempelvis i frågor gällande skolgång, ansökan om pass och sjukvård. Det vill säga det juridiska ansvaret för barnet. Om man har ensam vårdnad kan man fatta beslut utan att inhämta samtycke från den andra föräldern. Man bör dock ta hänsyn till barnets och den andra förälderns önskemål och synpunkter. Har man ensam vårdnad om ett barn har man en informationsskyldighet gentemot den andra föräldern, eftersom hen inte kan ta del av information från myndigheter osv. Denna informationsskyldighet gäller främst i fråga om det som kan främja umgänget, om inte något särskilt talar emot det. Om man är ensam vårdnadshavare så kan man utfärda en fullmakt som ger den andra föräldern möjlighet att få information från myndigheter, förskola/skola, mm. En fullmakt kan när som helst återkallas. Man kan även tänka sig en så kallad beslutsfullmakt. Det innebär att om man föräldrarna har gemensam vårdnad kan den ena föräldern utfärda en beslutsfullmakt som ger den andra föräldern rätt att fatta beslut utan den andra förälderns samtycke. Fullmakten kan begränsas till att gälla vissa beslut, som till exempel skolfrågor eller vara mer heltäckande. Även denna fullmakt kan när som helst återkallas.

Om man är gift när barnet föds så har man automatiskt gemensam vårdnad om barnet och vid skilsmässa består i vanliga fall den gemensamma vårdnaden om man inte kommer överens om att vårdnaden ska tillfalla den ena parten. Även om föräldrarna inte har gemensam vårdnad så har barnet rätt att träffa den andra föräldern, umgängesrätt. Om föräldrarna inte är gifta har modern ensam vårdnad. Föräldrarna kan dock bestämma att ha gemensam vårdnad även om man inte är gifta med varandra. Detta kan göras i samband med att faderskapet fastställs hos socialnämnden. Gifter sig föräldrarna sig efter barnets födelse får föräldrarna gemensam vårdnad. Föräldrar kan även vända sig till Skatteverket (om föräldrarna är överens) eller tingsrätten med begäran om gemensam vårdnad. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år och blir myndig. Vid ansökan om ensam vårdnad prövas din ansökan av en domstol. En gemensam vårdnad behöver inte innebära att barnet bor lika mycket hos vardera förälder, ett så kallat växelvis boende. Det är dock en mycket vanlig boendeform för barn med separerade föräldrar. För att ett växelvis boende ska vara förenligt med barnets bästa så förutsätter det att föräldrarna bor nära varandra samt att föräldrarna har en god kommunikation. Läs mer om växelvis boende nedan.

Om man inte har del i vårdnaden så har man inte rätt till insyn gällande skola, myndigheter osv. Man har inte möjlighet att vara delaktig i beslut gällande barnet. Man blir heller inte del i process om barnen skulle bli utredda i fråga om LVU och inte ens delgiven information, ej heller om det inkommer någon orosanmälan oavsett om det föranleder utredning eller inte. Det är dock viktigt att poängtera att oavsett vårdnadsform så är man förälder till barnet och att har en förälder ensam vårdnad så har barnet rätt tilll umgänge med den förälder som inte har del i vårdnaden.

Domstolen tar beslut om vårdnaden i enlighet med vad som är det bästa för barnet. Det är alltid barnets bästa som är avgörande. Vårdnaden kan därmed ges till en av föräldrarna; ensam vårdnad, eller till båda föräldrarna; gemensam vårdnad. Vid vårdnadstvister kan det vara bra att anlita en jurist eller advokat som kan föra din talan och hjälpa dig innan, under och efter processen. Du har oftast möjlighet att få hjälp med kostnaderna för din advokat eller jurist, antingen via din hemförsäkring (rättsskydd) eller via staten (rättshjälp). Du har dock alltid en självrisk att betala, men den största delen står ditt försäkringsbolag/staten för. För att kunna erhålla rättshjälp får du inte ha en inkomst över 260 000 kronor per år före skatt (brutto, dvs innan skatt). Men får dra av 15 000 kronor per barn, dvs om du har en inkomst på 270 000 och har ett barn så hamnar du under 260 000, närmare bestämt 255 000. Om du är beviljad rättshjälp ligger på självrisken på 2-40 %. Resten står staten för.

Vad krävs för att få en ensam vårdnad? När är det bäst för barnet med ensam vårdnad?

I de allra flesta fall så anser man att det bästa för barnet är att föräldrarna har gemensam vårdnad, det är utgångspunkten i svensk rätt. Det finns dock ingen huvudregel som säger att det ska vara så, fokus är alltid barnets bästa. Inga andra intressen går före än barnets, inte rättvisa mellan föräldrarna. Det främsta syftet med att det oftast anses bäst för barnet med gemensam vårdnad är att främja goda förhållanden mellan båda föräldrarna och barnet. Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge bygger på uppfattningen att barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar. Det är viktigt att båda föräldrarna tar ansvar för barnet och är delaktiga i barnets förhållanden. Mamma och pappa är oftast de viktigaste personerna i ett barns liv. Att skärma av barnet från den andra föräldern, utan att skäl finns, kan göra att man anses som olämplig som vårdnadshavare och/eller boendeförälder.

Sedan den 1 juli 2021 så ska rätten fästa särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar som rör barnet. Genom att flytta fokus från föräldrarna och deras samarbete till barnet och föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet stärks också barn- och barnrättsperspektivet i regleringen. Det viktiga här bör inte vara hur föräldrarnas kontakter ser ut, utan i vilken mån deras agerande påverkar barnet. Barnets bästa ska vara överordnat föräldrarnas samarbetsförmåga. Innan lagändringen var det mycket fokus på att lyfta den andra förälderns brister, i stort och smått. En viss form av samarbete krävs dock för att en gemensam vårdnad ska vara förenlig med barnets bästa, men viktigt att understyrka att det finns skillnader mellan att ta ett gemensamt ansvar och att ha samarbetsförmåga. Att föräldrarna tar ett gemensamt ansvar innebär att de tillsammans kan lösa frågor som rör barnet och som omfattas av vårdnadsansvaret. Det kan t.ex. handla om att fatta beslut om skolval, pass och liknande som kräver båda vårdnadshavares samtycke. Det är således möjligt att ta ett gemensamt ansvar trots att föräldrarnas samarbete i praktiken är mycket begränsat. Det är alltid barnets bästa som är avgörande.

Olämplig som vårdnadshavare

De fall där det kan anses bäst för barnet att en förälder anförtros ensam vårdnad kan vara att den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare. Det krävs mycket för att man ska anses som olämplig som vårdnadshavare. Det kan till exempel röra sig om ett pågående narkotika och/eller alkoholmissbruk, att man utövat våld mot barnet eller mot den andra föräldern, att man utan skäl vägrar allt samarbete/kontakt med den andra föräldern eller att man har en dokumenterad allvarlig psykisk sjukdom. Ligger ett tidigare missbruk en bit tillbaka i tiden behöver det inte innebära att man ska anses som olämplig som vårdnadshavare. Det ska dock vara en varaktig förändring gällande missbruket. En förälder kan även anses som olämplig som vårdnadshavare om man inte främjar en nära och god kontakt med den andra föräldern; så kallat umgängessabotage.

Vad som är bäst för ett barn i valet mellan ensam och gemensam vårdnad måste bestämmas utifrån en bedömning av förhållandena i varje enskilt fall. Det råder således ingen presumtion för eller emot gemensam vårdnad, dock kan man säga att det är utgångspunkten i svensk rätt att gemensam vårdnad är bäst för barn, men man måste alltid se till det enskilda barnet i just den enskilda situationen.

Varaktigt förhindrad att utöva vårdnadsansvaret

I 6 kap. 8 a § föräldrabalken finns en bestämmelse om att i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn kan en av dem få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Paragrafen infördes på grund av behovet att kunna utse en vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn, men kan även tillämpas i andra fall. Det kan till exempel vara så att man inte vet var föräldern befinner sig. Då brukar tingsrätten förordna en god man, en advokat eller jurist, som får i uppdrag att ta tillvara på dennes rättigheter och föra dess talan.

Enligt förarbetena menas att en förälder är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden att han eller hon under överskådlig tid inte kommer att kunna fatta beslut i frågor som rör barnet. Som exempel nämns att föräldern på grund av att föräldern är skild från barnet inte kan se till att barnet tas om hand eller ens ta ställning till vilka åtgärder som kan behövas för att tillgodose barnets behov. Det nämns också den situationen att en förälder har försvunnit t.ex. i samband med en olyckshändelse. Det kan också vara fråga om hinder av medicinsk art som långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom som medför att föräldern inte kan sörja för sitt barn. Det är alltså bara mer kvalificerade fall av praktisk oförmögenhet att sörja för barnets behov som avses med begreppet varaktigt hinder (prop. 2004/05:136 s. 54 f.).

Samarbetssvårigheter? Har föräldrarna förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar?

Ibland hänger samarbetssvårigheterna och föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar ihop med tidigare misshandel från den ena föräldern och det blir då svårt att ha ett konstruktivt samarbete kring barnet, men det behöver inte vara uteslutet med gemensam vårdnad för att våld har förekommit i relationen. Detta gäller främst om det har varit en överilad handling och/eller misshandeln ligger långt tillbaka i tiden.

Är det handlingar som inte har undertecknats av den ena föräldern och/eller att det har tagit orimligt lång tid för att få handlingar påskrivna kan det vara ett skäl för ensam vårdnad. Man kan i dessa fall tänka sig att föräldern utfärdar en sk beslutsfullmakt (se ovan) så att den andra föräldern kan fatta beslut gällande barnet och att man således har kvar den gemensamma vårdnaden. Det är viktigt att barnet inte blir drabbat för att föräldrarna inte kan komma överens. Fokusera alltid på barnet! Det är alltid barnet som är huvudperson i dessa ärenden och barnets bästa är alltid avgörande. Sätt alltid barnets behov främst!

Oftast krävs det konkreta saker, som till exempel att föräldrarna inte kan komma överens var barnet ska gå i skolan, att passhandlingar eller folkbokföring inte har blivit underskrivna eller har tagit orimligt lång tid för att bli godkända. Det krävs alltså mycket djupgående samarbetssvårigheter för att kunna få ensam vårdnad. Det är inte ovanligt att föräldrar har delade meningar vad som är barnets bästa. Man kanske har olika syn på vilken skola som är bäst för barnet. Det är då viktigt att föräldrarna kan vara flexibla och kan jämka samman sin uppfattning med den andres och hitta en lösning utifrån barnets bästa. Gemensam vårdnad förutsätter en viss kontakt mellan vårdnadshavarna, dock kan mejlkontakt vara tillräcklig. Det viktiga är att föräldrarna kan ta ett gemensamt ansvar för barnet och fatta beslut gällande barnet, vilket också sedan 1 juli 2021 framgår i föräldrabalken. Det finns flertalet rättsfall som menar att en smskontakt mellan föräldrarna är tillräcklig för att föräldrarna kan ha gemensam vårdnad.

Det viktiga är hur förhållandena ser ut idag. Domstolen gör även en framtidsprognos. Mer tillfälliga konflikter av övergående natur bör dock inte föranleda beslut om ensam vårdnad, om det finns möjligheter för föräldrarna i framtiden att fatta gemensamma beslut. Många gånger är processen om vårdnadstvisten i samband med separationen och då är det inte ovanligt att föräldrarna har svårigheter att komma överens, det handlar inte allt för sällan om sårade känslor. Då kanske det finns möjligheter att fatta gemensamma beslut gällande barnet i framtiden när väl konflikten lagt sig. Det är viktigt som förälder i en vårdnadstvist att inte se för mycket bakåt, utan blicka framåt och att alltid tänka på barnet, då det är alltid barnets bästa som är avgörande, inte vad som är bäst för föräldrarna. I vårdnadstvister förekommer det att man som förälder fokuser mer på den andra föräldern och dess eventuella brister än på barnet. Mitt bestämda råd är att fokusera på barnet och inte så mycket på den andra föräldern. Det är ju som sagt alltid barnets bästa som är avgörande. Vidare är det oftast det bästa att föräldrarna kommer överens, men det är inte alltid det går och då bestämmer domstolen utifrån vad som är bäst för barnet. Jag förespråkar alltid att man göra omfattande försök att komma överens istället för att låta domstolen bestämma. Det som föräldrarna kommer överens om brukar bli mer hållvarigt och det bästa för barnet. Man kan aldrig veta hur utgången blir när man lämnar över beslutet till domstolen. Relationen mellan föräldrarna brukar heller inte gynnas av en huvudförhandling. Med detta sagt, så ska man naturligtvis inte sträva efter överenskommelser i alla mål och man ska heller inte som förälder känna att man blir överkörd. Så som sagt, går det inte att komma överens, så är domstolens jobb att döma i målet.

"I mål om barn ska det allt göras en riskbedömning. Risken för att barnet ska fara illa ställs mot barnets behov av kontakt med sina föräldrar. Föreligger det en risk för att barnet far illa så finns det fog för att upplösa en gemensam vårdnad och att begränsa ett umgänge."

En god kontakt främjas ofta av en gemensam vårdnad och ett regelbundet umgänge. Ur barnets perspektiv är det oftast viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip finns också i barnkonventionen. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.

"FN:s Barnkonvention, Artikel 18: Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall komma i första rummet."

Barnets vilja

Vidare ska hänsyn tas till barnets vilja. En prövning ska göras i varje enskilt fall. Utgångspunkten är som nämnts ovan alltid barnets bästa. Barnets vilja anses inte alltid nödvändigtvis som synonymt med barnets bästa. Däremot kan man tänka sig situationer då det är svårt att bedöma vad som är bäst för barnet, varför barnets vilja som fristående omständighet i dessa situationer kan bli avgörande. Till exempel när det kommer till var barnet ska bo någonstans och ett växelvis boende inte är möjligt. Ibland drar sig domstolar för att ta in för mycket av barnets egen vilja i bedömningen eftersom barn lätt kan påverkas av en förälder, ändra sig från dag till dag, eller helt enkelt inte kommit upp i den åldern där man tar hänsyn till barnets vilja. Många gånger är barnen också solidariska mot sina föräldrar. Det är inte heller ovanligt att barnet säger både till mamma och pappa att barnet vill bo hos respektive förälder, i synnerhet när föräldrarna är i tvist. Barn älskar ofta båda sina föräldrar och är lojala. Det kan därför vara svårt att fastställa barnets egentliga vilja. Det är mycket viktigt att hålla barnet utanför konflikten och inte blanda in barnet. Blandar man in barnet i konflikten och utövar påverkan kan det innbära att man är olämplig/mindre lämplig som vårdnadshavare. Barnet måste så långt det är möjligt hållas utanför föräldrarnas konflikt så att inte barnet hamnar i en lojalititskonflikt.

Bestämmelsen i föräldrabalken anger inte någon ålder då barnets vilja ska tillmätas större eller mindre betydelse. Ibland tar man hänsyn till barn som är nio år, ibland inte till ett barn som är tretton år. Domstolen utgår som sagt ifrån vad som är bäst för det enskilda barnet när de fattar beslut i vårdnadstvister. Däremot kan man göra en jämförelse med bestämmelsen om adoption där det framgår i föräldrabalken att adoption som regel inte får ske mot barnets vilja om barnet fyllt 12 år. Det fanns även tidigare en tolvårsgräns kring verkställighet av domar eller beslut om vårdnad, boende och umgänge. Ibland pratas det därför felaktigt om att barn som är tolv år får bestämma var de ska bo eller om de ska ha umgänge. Däremot kan man se 12-årsgränsen som en riktlinje när man ska ta hänsyn till barnets vilja. Barn hörs aldrig direkt i domstolen, men familjerätten brukar prata med barn från ungefär fyra, fem års ålder. Så små barns vilja får dock inte betydelse för domstolens bedömning. Det är viktigt att barn får komma till tals även om barns vilja inte står över allt. Barnets vilja behöver inte vara synonymt med barnets bästa. Barn har heller ingen skyldighet att uttala sin vilja och tanken är inte att barnet ska välja mellan sina föräldrar. Barnets vilja är en del av den helhetsbedömning som ska göras utifrån vad som är till barnets bästa. I barnkonventionen som blev lag den 1 januari 2020 lyfts särskilt barnets vilja som en viktig del. Läs mera om att höra barn direkt i domstol: Höra barn direkt i domstol i samband med vårdnadstvist?

Den 1 juli 2021 infördes en rad lagändringar i föräldrabalken; ett stärkt barnrättsskydd. Bland annat infördes ett nytt stycke i 6 kap. 2 b § Föräldrabalken där det framgår att barnets åsikter, i fråga om bl.a umgänge, ska tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. Det innebär att man har frångått den tidigare lydelsen i Föräldrabalken om att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Någon fast ålder där barns åsikter ska vara avgörande för domstolens bedömning anges inte i lagtext eller förarbeten, vilket nämnts ovan. Att begreppet åsikter numera används i lagtext markerar att det inte krävs att barnet kan ge uttryck för en konkret vilja, vilket förväntas särskilt styrka yngre barns rätt till att komma till tals (prop. 2020/21:150 s. 24 och

132). Sedan juli 2021 hörs allt yngra barn utav familjerätten än tidigare.

Sedan den 1 juli 2021 har barnets delaktighet stärkts genom att barnet har rätt till information. Det brukar vara familjerätten som informerar barnet om processen, givetvis på ett sätt som barnet förstår.

Tidigare krävdes vårdnadshavarnas samtycke för att familjerätten ska kunna tala med barnet, men sedan den 1 juli 2021 så kan familjerätten prata med barnet utan samtycke från vårdnadshavarna om barnet har uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv bestämma om sin medverkan. Det är således barnet som råder över om något samtal ska hållas. Barnets medgivande är då både en nödvändig och tillräcklig förutsättning. Barnet har alltså ingen skyldighet att tala med familjerätten. Barn ska heller aldrig behöva välja mellan sina föräldrar och det är naturligtvis inte syftet med att familjerätten talar med barnet, utan barnet ska få möjlighet att komma till tals och framföra sina synpunkter och få information.

Risk för bortförande

Enligt Högsta domstolen (se NJA 1995 s 727) måste det föreligga en mera konkret fara för bortförande för att den ska få betydelse i mål om vårdnad, boende och umgänge. Högsta domstolen har framhållit som exempel på omständigheter som kan utvisa att en risk för bortförande föreligger är faktiska åtgärder som framstår som vidtagen för att förbereda ett senare bortförande, eller uttalanden som tyder på ett sådant syfte hos föräldern. Högsta domstolen har betonat att åtgärder eller uttalanden, som sedda för sig kan väcka misstänksamhet, kan ha en naturlig förklaring om de sätts in i sitt sammanhang.

Det ska alltså finnas konkreta omständigheter för att det ska finnas risk för bortförande. Den omständigheten att den förälder vars umgänge med barnet är i fråga har sitt ursprung i ett annat land och har anknytning till det landet genom anhöriga eller på annat liknande sätt är enligt praxis, dvs tidigare domar, inte ensamt tillräckligt för slutsatsen att det föreligger en sådan risk.

Högsta domstolen har nyligen meddelat prövningstillstånd avseende frågan om risk för bortförande och vi kommer att återkomma efter att dom har meddelats utav Högsta domstolen. I det målet dömde tingsrätten till ett umgänge. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde till inget umgänge barnet och föräldern. Nu blir det alltså en fråga för Högsta domstolen. Det är mycket ovanligt att Högsta domstolen prövar mål om vårdnad, boende och umgänge. Högsta domstolen har den 18 december 2023 fastställt hovrättens dom, dvs att inget umgänge ska äga rum eftersom det finns risk för bortförande. Högsta domstolen menar bland annat att Syrien inte har tillträtt Haagkonventionen och konsekvenserna av ett bortförande skulle bli mycket allvarliga. Möjligheterna med rättslig hjälp torde vara ytterst begränsade och har skadan väl inträffat talar alltså mycket för att den inte kan repareras.

Samförståndslösning- oftast det bästa för barnet

Domstolen försöker också att få föräldrarna att komma överens i vårdnadstvisten, att förlikas. Domstolen är en skyldighet att utröna förutsättningarna till en samförståndslösning. Många gånger är också det bästa för barnet att föräldrarna bestämmer hur det ska se ut med vårdnad, boende och umgänget. Man har även som förälder mer kontroll kring framtiden för barnet genom att komma överens. En samförståndslösning innebär att båda parter får "ge och ta" för att förhoppningvis nå en slutlig eller i vart fall en tillfällig lösning. Men kan föräldrarna inte komma överens, så fattar domstolen beslutet/dom. Samförståndslösningar ska inte eftersträvas till varje pris. Om en förälder gjort sig skyldig till våld eller övergrepp mot den andra föräldern finns det sällan inte förutsättningar för en samförståndslösning. I vårdnadsmål har man också möjlighet att återkomma till domstolen, även om det finns en tidigare dom. Det är inte helt ovanligt att föräldrar är i flera vårdnadstvister under barnets liv. Ständiga vårdnadstvister kan påverka barnet på ett mycket negativt sätt, varför det oftast är att föredra att föräldrarna kan komma överens istället för att domstolen bestämmer. Det är oftast föräldrarna som känner barnet bäst, inte domstolen. Domstolen kommer aldrig att träffa barnet, även om domstolen får information om barnet från främst familjerätten genom samtal med barnet (samtal hålls med barn från fyra, fem år) och samtal med förskola/skola/föräldrar.

Även om föräldrarna förliks i domstolen så gör domstolen en prövning; att det som föräldrarna har kommit överens om är i enlighet med barnets bästa. Oftast anser domstolen att det som föräldrarna har kommit överens om överensstämmer med barnets bästa. Oftast är det som ovan anförts bäst för barn att föräldrarna kommer överens i frågorna om vårdnad, boende och umgänge. Barn mår bra av att ha två föräldrar som kommer överens och som kan samarbeta. Forskning visar att det inte är skadligt för barn med separerade föräldrar, men däremot tar barn skada av separerade föräldrar som är i konflikt. Det är därför särskilt viktigt att föräldrarna gör ett försök att komma överens, för barnets bästa. I mål om vårdnad, boende och umgänge om barn har man alltid möjlighet att återkomma till domstolen, så även om man kommer överens på visst sätt behöver det inte vara för alltid. Detta gäller i synnerhet när det kommer till de mindre barnen. Det finns exempel på när domstolen i första målet tillerkänner ena föräldern ensam vårdnad, för att i mål nummer två tillerkänna den andra föräldern ensam vårdnad. Man bör således ha med sig att det är ett förtroende man får när man tillerkänns ensam vårdnad som man väl måste förvalta och alltid se till barnets bästa. Det är tyvärr inte ovanligt att föräldrarna tvistar vid flera tillfällen om barnet. Tyvärr så mår barnet oftast dåligt av en process i domstol då de blir inblandade i processen, det är ju trots allt barnet som är huvudpersonen i tvisten, inte föräldrarna.

Är föräldrarna överens så kan de vända sig till familjerätten istället för att vända sig till domstolen. Det är gratis att vända sig till familjerätten och bygger på frivillighet. Familjerätten kan aldrig bestämma något åt föräldrarna, det kan bara en domstol göra. Däremot kan familjerätten skriva juridiskt bindande avtal om vårdnad, boende och umgänge under förutsättning att föräldrarna är överens. Avtalet hos familjerätten är efter godkännande av socialnämnden är lika bindande som ett beslut eller dom från domstolen. Detta innebär att man kan begära verkställighet om avtalet/domen inte följs. Familjerätten kan även medla mellan föräldrarna och uppnå överenskommelser kring exempelvis kommunikation, hur man ska göra vid vabb (vård av sjukt barn), osv. Som nämnts ovan så måste man innan man inleder process i domstolen genomgå informationssamtal via familjerätten först.

Informationssamtal

Syftet med informationssamtalet är att föräldrarna ska hitta den lösning som är bäst för barnet i frågor om vårdnad, boende och umgänge och stärka barnrättsperspektivet i vårdnadsprocessen. Under informationssamtalet får man information om aktuell lagstiftning, hur en utredning om vårdnad, boende och umgänge går till och hur barnet kan påverkas av en konflikt mellan föräldrarna. Man får också information om annat stöd som kan vara till hjälp i samarbetet mellan föräldrar som inte lever tillsammans, som till exempel samarbetssamtal Tanken är att båda föräldrarna ska delta samtidigt, men enskilda samtal kan hållas om någon av föräldrarna begär det. Samtalet ska hållas inom fyra veckor och är kostnadsfritt. Efter informationssamtalet får man ett intyg på att man har deltagit. Intyget är giltigt i ett år. Intyget ska bifogas stämningsansökan till domstolen.

Växelvis boende - en bra boendeform för barn?

För ett växelvist boende enligt praxis och förarbeten (prop. 2005/06:99 s. 53) ska vara till barnets bästa krävs normalt att föräldrarnas samarbetsförmåga måste vara särskilt god och att föräldrarna är flexibla och öppna för att förändra boendeförhållandet om barnets situation eller behov förändras. Andra faktorer som också bör beaktas är avståndet mellan föräldrarna, möjlighet att gå i samma förskola/skola, kontinuiteten till kamratrelationer och möjligheten till fritidsaktiviteter. Ytterst måste dock bedömningen grundas på omständigheterna i det enskilda fallet och avgöras enbart utifrån vad som är bäst för barnet. Ett växelvis boende förutsätter att föräldrarna har gemensam vårdnad, en domstol kan således inte belsuta om ensam vårdnad och ett växelvis boende, däremot kan man tänka sig ensam vårdnad och ett nästintill växelvis boende, som t ex ett umgänge varannan förlängd helg, onsdag till måndag. En del forskning har visat att växelvis boende är en bra boendeform för barn med separerade föräldrar, men som ovan anförts behöver föräldrarna ha en särskilt god samarbetsförmåga. Båda föräldrarna behöver också vara lämpliga som boendeföräldrar. Det ska alltid göras en bedömning i varje enskilt fall; vad är bäst för just det här barnet? Det som är bra för ett barn kanske inte är bäst för ett annat barn. Barnet kan bo växelvis varannan vecka eller ett schema om 2+2+3 dagar hos respetive förälder. Varannan vecka brukar vara lämpligt från att barnet är tre, fyra år gammal, men man måste som sagt utgå från just det enskilda barnet. Om ett växelvis boende inte är lämpligt för barnet kan man tänka sig ett mer omfattande umgänge som till exempel varannan förlängd helg, från onsdag/torsdag till måndag. Då ges barnet ändå möjighet till en vardagskontakt med båda föräldrarna och en nära och god kontakt med båda föräldrarna, även om det inte är 50 % hos respektive förälder. Det är också viktigt att komma ihåg att barnets bästa inte handlar om rättvisa mellan föräldrarna. Det är barnet som har alla rättigheter, inte föräldrarna.

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen är en princip som har utformats i rättspraxis av domstol. Principen bygger på barnets grundläggande behov av stabilitet och trygghet i sin tillvaro. Kontinuitetsprincipen innebär bland annat att ett barn ska fortsätta att bo hos den förälder som den tidigare bott hos. Det ska finnas mycket starka skäl för att bryta upp barnet från sin invanda miljö. Ett sådant starkt skäl kan vara umgängessabotage eller att den invanda miljön är skadlig för barnet genom till exempel våld och/eller missbruk. Det kan vidare vara barnets vilja att bo hos den andra föräldern och barnet har kommit upp i en ålder som gör att barnet kan överblicka konsekvenserna med en flytt och inte är påverkad av föräldern. Barnets vilja behöver inte vara synonymt med barnets bästa. Det finns ingen absolut ålder då domstolen ska lyssna på barnets vilja, men kan generellt säga ju äldre barnet är ju mer hänsyn ska tas till barnets vilja. Man måste också se till barnets mognad. Ytterligare exempel på när kontunitetesprincipen kan brytas är umgängessabotage. Har en förälder umgängessaboterat kan det vara förenligt med barnets bästa att flytta till den andra föräldern, så att barnets rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar tillgodoses. Det ska vara stora vinster för barnet med en flytt från sin invanda miljö och även på sikt. Om barnet inte behöver byta förskola/skola så minskar kontunitesprincipens betydelse, eftersom omställningen inte blir lika betydande för barnet.

De tre olika begreppen: Vårdnad, boende och umgänge

Det är viktigt att hålla isär de tre begreppen. Vårdnad om barn=det juridiska ansvaret, som t ex fatta beslut om vaccination, skolgång och pass. Boende=var barnet bor. Umgänge=Om barnet bor stadigvarande hos en förälder har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern. Det är alltid barnet som har rätt att träffa sina föräldrar, inte tvärtom. Ensam vårdnad betyder inte att barnet inte har rätt att träffa den föräldern som inte har del i vårdnaden. I de allra flesta fall så är det bäst för barn att ha tillgång till båda sina föräldrar. Har en förälder ensam vårdnad så bor barnet också hos den föräldern.

Vårdnad, boende och umgängesutredning

I mål om vårdnad, boende och umgänge har domstolen en utredningsskyldighet. Domstolen kan därför begära att familjerätten utreder vad som är bäst för barnet avseende vårdnad, boende och umgänge. En utredning tar fyra månader för familjerätten att göra. Familjerätten brukar i de flesta fall lämna ett förslag till hur domstolen ska döma i målet i fråga om vårdnad, boende och umgänge. Domstolen är inte bunden utav familjerättens förslag, men i de flesta fall så går tingsrätten på familjerättens rekommendation. Generellt har domstolarna hög tilltro till såväl familjerätten som socialtjänst. Här kan du läsa hur en vårdnadsutredning går till https://www.lawring.se/post/hur-gar-en-vardnadsutredning-till

Eftersom domstolen har en utredningsskyldighet kan även domstolen kalla vittnen till domstolen. Detta är dock mycket ovanligt, utan oftast så fullgör domstolen sin utredningsskyldighet genom att begära en vårdnadsutredning från socialnämnden. Som ombud i vårdnadstvister så inkommer man alltid egen bevisning , se nedan angående bevisuppgift, och har en sakframställan (en bakgrund) där man går igenom de skriftliga bevisningen, man håller förhör med parter och med vittnen. Slutligen håller man en plädering, dvs man går igenom vad som har kommit fram och hur man anser att domstolen ska döma i målet. Domen går att överklaga till hovrätten, men det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva målet. Detta betyder att alla mål inte prövas av hovrätten, oftast handlar det om att hovrätten behöver granska tingsrättens dom av någon anledning, det kan till exempel vara att tingsrätten inte har gått på familjerättens rekommendation (om nu tingsrätten har inhämtat en utredning). Det kan också vara så att tingsrättens domskäl är kortfattade; således att det är svårt att följa tingsrättens resonemang och att domen inte är tillräckligt motiverad. Det är mycket ovanligt att vårdnadsmål prövas av hovrätten, så det gäller att man motiverar sitt överklagande väl så att hovrätten vill titta närmare på målet. Advokat Kristina Lundeberg har fått flertalet prövningstillstånd beviljade och processat i hovrätten. I vårdnadsmål har alltid möjlighet att väcka ny talan, så även om hovrätten inte meddelar prövningstillstånd, så har man möjlighet att få saken prövad igen. Det måste dock finnas nya omständigheter, annars blir utgången densamma och man riskerar att stå motpartens rättegångskostnader, då man kan anses ha startat en onödig rättegång. I vårdnadsmål är huvudregeln att man står sina egna rättegångskostnader. Det är endast undantagsvis som man behöver stå motparterns rättegpngskostnader, som t ex om man inlett en onödig process eller man agerat försumligt. En onödig process kan vara att man lämnar in en ny stämningsansökan kort efter att domstolen meddelat sin dom och inga nya omständigheter har tillkommit.

Bevisuppgift

Efter att utredningen har verkställs ska föräldrarna lämna in bevisuppgift till domstol, där det ska framgå om man vill åberopa något vittne och/eller lämna in skriftlig bevsining i form av till exempel sms, tidigare barnavårdsutrdedningar.

Finansiering

Du kan få hjälp från din hemförsäkring med kostnaderna för advokat. Du ska då ha haft försäkringen under minst två års tid som ska vara sammanhängande. Det måste också ha gått minst ett år från separtionen. Självrisken brukar ligga på 20 %. Om du inte kan få hjälp med kostnaderna från din hemförsäkring så kan man ansöka om rättshjälp. För att få rättshjälp beviljad får du inte ha en inkomst om 260 000 kronor per år. Om du blir beviljad rättshjälp har du en självrisk om 2-40 % beroende på din ekonomiska förmåga. Rättshjälp brukar ansökas om i samband med att stämningsansökan/svaromål lämnas in. Man kan även ansöka om rättshjälp hos Rättshjälpsmyndigheten.

Kontakta oss för gratis rådgivning inom vårdnadstvister

Kontakta oss för juridisk rådgivning i frågor om vårdnad om barn, boende och umgänge (vårdnadstvister). Har du funderingar över hur vi kan hjälpa dig i ditt ärende kring en vårdnadstvist är du välkommen att kontakta oss via telefon 08-316 516 eller e-post info@lawring.se. I de flesta fall har du möjlighet att få hjälp kring finansieringen, antingen via din hemförsäkring (rättsskydd) eller från staten (rättshjälp). Vi hjälper dig att ansöka om rättsskydd eller rättshjälp. Vi har god erfarenhet att handlägga komplicerade vårdnadstvister. Advokat Kristina Lundeberg har arbetat med vårdnadstvister sedan våren 2011 till dags dato och har således lång erfarenhet och är en engagerad advokat. Vi ser till att ständigt vidareutbilda oss inom området för att kunna göra ett så bra arbete som möjligt. Vi engagerar oss i ditt ärende om vårdnad, boende och umgänge; vårdnadstvister.

Varmt välkommen att kontakta oss! Telefon: 08- 316 516. Mejl: info@lawring.se

Vi hjälper dig! Första samtalet är gratis. Vi hjälper dig att ansöka om rättskydd och rättshjälp.

Kontakta oss

LUNDEBERG

ADVOKATBYRÅ AB