Underhållsbidrag till barn

Den förälder som inte bor med barnet ska betala underhåll för barnet. Frågor om underhåll kan regleras på frivillig väg genom ett avtal mellan föräldrarna. Ett sådant avtal ska uppfylla vissa formkrav. Om en förälder inte betalat rätt underhåll har barnet rätt till retroaktivt underhåll upp till tre år bakåt i tiden. Man tittar på barnets behov och föräldrarnas inkomster. Tanken är att föräldrarna ska bidra till barnets kostnader efter sin förmåga.

 

Den grundläggande bestämmelsen om föräldrars underhållsskyldighet finns i 7 kap. 1 § första stycket första meningen Föräldrabalken. Enligt den bestämmelsen ska föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Detta gäller oavsett om föräldrarna bor tillsammans med barnet eller inte. Barnets behov kan variera beroende på en rad faktorer såsom ålder, hälsotillstånd, begåvning och intresseinriktning, men också efter yttre faktorer såsom föräldrarnas allmänna ställning och villkor. Det är emellertid föräldrarnas ekonomiska förhållanden som ytterst bestämmer omfattningen av deras underhållsskyldighet. (Se prop. 1978/79:12 s. 153 f. och 400 f.)

 

Standardtillägg

Om umgängesförälderns har en god inkomst kan barnet ha rätt till ett så kallat standardtillägg. Syftet med ett standardtillägg är att barnet ska få leva på ett snitt av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnet kan få möjligheter att till exempel ha lite dyrare fritidsaktiviteter. Standardtillägget kan ske genom att föräldern betalar ett högre underhållsbidrag eller att den står för kostnaden av barnets fritidsaktiviteter.

 

Det saknas i förarbetena närmare anvisningar om hur standardtillägg ska beräknas. Inte heller Högsta domstolens praxis eller den juridiska doktrinen innehåller någon beräkningsmodell för standardtillägg. Dessa får istället bestämmas efter en ganska fri prövning enligt Högsta domstolen. Högsta domstolen har fastställt ett antal principer till vägledning för prövningen. Högsta domstolen har slagit fast att en mera påtaglig höjning av underhållsbidraget i princip förutsätter att den underhållsskyldige har ett betydande inkomstöverskott sedan hans andel av normalunderhållet har frånräknats. Även förmögenhetsställningen påverkar bedömningen. Med hänvisning till motivuttalanden konstaterar Högsta domstolen vidare att den omständigheten att också boendeföräldern har en mycket god ekonomi inte hindrar att underhållsbidraget räknas upp men betonar att det dock dämpar barnets anspråk på den underhållsskyldige. Vidare ställer Högsta domstolen som riktpunkt upp att barnet ska ha ett så stort bidrag att dess standard är likartad med den bidragspliktiges. Högsta domstolen konstaterar dock att barnet på ett rimligt sätt måste kunna tillgodogöra sig det högre bidraget och betonar att ett standardtillägg därför är mera motiverat ju äldre barnet är. Högsta domstolen har i senare praxis använt sig av ovan nämnda principer vid bestämmande av standardtillägg. I den juridiska doktrinen har anförts att Högsta domstolens riktlinjer fått till följd att domstolarna beloppsmässigt är återhållsamma vid bestämmande av standardtillägg.

 

Underhållsstöd via försäkringskassan

Om den bidragsskyldige inte kan eller vill betala underhållsbidrag kan man som boendeförälder vända sig till försäkringskassan och få underhållsstöd, för närvarande 1573 kronor per månad. Försäkringskassan kan även erbjuda kostnadsfria samtal kring underhåll. Kan föräldrarna inte komma överens om vilket underhåll som ska betalas kan saken prövas i domstol. Har du funderingar över hur jag kan hjälpa dig i ditt ärende är du välkommen att kontakta mig för gratis juridisk rådgivning.